Denna tiden på året är fantastisk och blir mer och mer så för varje år jag lägger till min ålder. Är ute till fram mot tiotiden i trädgården, svalt och skönt och ännu inga mygg - de har väl varit för frusna för att göra smått.

Men det har inte Ito! Min varianttjej.

Hon åkte i väg till en tjusig kille i Finland, med mig som reseledare. Hon började löpa på en måndag, flyg bokades till tisdag och iväg kom vi. Det är ngt otroligt vad flyget har chanserat, en torr bulle med ung 2 gram margarin på och EN gurkskiva + EN ostskiva var snacksen som delades ut. Ito fick inget utan skulle ligga på golvet, för det fick jag betala 600 Skr per väg.

Kanske skulle det löna sig för bolagen att vara lite mer kundvänliga?? Göra som på tågen med särskilda säten för ägare med djur, låta fler såna komma ombord samtidigt samt att man kunde få ta upp dem i knät under resan. Gjorde jag naturligtvis ändå men det skulle varit trevligare få ha det så officiellt.

Väl framme i Helsingfors så var det buss till järnvägsstationen och sedan 3 timmars tågresa. Möttes mitt ute i bushen av hankattsägarna som först körde oss hem där Kway, kavaljeren fanns. Han motsvarade mina förväntningar, det borde bli läckra ungar från de två, framför allt temperamentmässigt.

Kway har kolsvarta stövlar, blir intressant att se om de nedärvs.

Själv bodde jag på pensionat med absolut ingenting att göra. Hade bara en ynka veckotidning med mig att läsa men fick andra dagen låna en dator så jag kunde hålla mig ajour med omvärlden.
Det var 2 mil till närmaste affär och 4 ( tror jag ) till stationen.

Noterade att det finns en falig massa träd i Finland, över allt träd på träd. Har de inget jordbruk??

Skulle tro att det är samma natur som på andra sidan bottenviken, i Sverige. Hittade en karta i datorn och det befanns att jag var på Sundsvalls breddgrad, tror inte de har så mycket jordbruk där heller.

På fredagen bar det hemåt samma väg och fordon, fast omvänt. Nu går jag här och väntar på tecken att resan fått resultat, är några dagar kvar tills man kan se det. Önskelistan är två viltfärgade ungar, en av vart kön - samt fodervärdar till båda. Drömma kan man väl få göra?
.

Brukar inte ha ont av vinter och mörker, det kan vara änna gott att få boa in sig och gå i ide. Men i år är våren en månad försenad här nere och det börjar bli tjatigt med all snön. Katterna hittar på saker på gr. av ren leda, speciellt då Palle. Han har energi så han kunde driva en 100 -wattslampa!!
Som det är nu så använder han energin till att putta ner saker - Oj DÅ!! Datt den?? Det hade varit skönt om han kunde spendera mer tid ute och kolla på fåglar i stället.

Katterna har ju minskat i antal och det är lustigt att se hur vissa " kommit ut. " Erin har alltid varit i bakgrunden, aldrig gjort väsen av sig på ngt sätt. Men första kvällen Silk var borta så fanns Erin på hennes plats i sängen. Sedan tog hon över mitt knä framför Tv:n och sitter nu också med vid matutdelning. Tyvärr är hon fortfarande mobbningsoffer men jag försöker hålla rätt på de andra så hon får vara ifred. Fast Palle skall ju alltid hänga på om han ser jag talar med ngn annan och då försvinner Erin.
Får hon vara ifred har hon börjat leka för sig själv, hon skulle stortrivas som ensamkatt, men måste ju finna sig i att dela huset med några fler.

De är väldigt givmilda mina katter. Senaste presenterna är plastlock, hämtade ur återvinnigskassen. Ibland kan det vara en socka de tror jag glömt eller senaste mjölkflärpen som jag måste uttala mig om! Viktigt är beröm, Erin blir alldeles till sig när hon får höra hur duktig hon är.

Sitter ofta och läser på olika sighter på nätet och förundrar mig över hur många det är som verkar skaffa katt för att uppfostra dem??
Här är det nog snarast tvärt om - de talar om hur de vill ha det och är dessutom envisast, så då gör vi så. Utom i mycket sällsynta fall - då kan matte sätta ner hela foten.
Och det är väldigt vad väl de ser att nu j--d--r är det bäst ………………..

Som sagt, gäller inte ofta, mest vid livsfara.